Klockan ringde klockan sju och efter lite velande så kom vi äntligen iväg vid halvniotiden. Vi satte fock och full stor för vindmätaren visade ju inte mer än 7-8 m/s i hamnen. Snart insåg vi att vi kanske hade lite för mycket segel upp. Det blåste upp till 12 m/s men vi hade i alla fall slör på vår väg mot Hiddensee. Vi gör god fart och solen skiner det mesta av vägen och den kalkylerade överfarten på 6 timmar blir betydligt kortare. Halvvägs så provar vi låta styrman Strömming (vår autopilot) sköta styrningen. Det går ju riktigt bra fram tills jag tappar balansen och faller mot rorkulten. Då knäcks den lilla plasttappen längst ut på autopiloten. Vi får se om vi kan få tag i en ny i Stralsund när vi kommer dit.
När vi närmar oss Hiddensee så börjar det att friska i igen, efter att vinden tidigare hade lugnat ner sig. När vi kommer in under lä av Dornbusch så måste vi genast koncentrera oss på den extremt smala farleden in bakom Hiddensee. Vi är mycket glada för vår sjökortsplotter i kombination med bra sjökort för inseglingen till Vitte går utan problem.
Efter att vi lagt till i den privata hamnen vid Lange Ort så tar vi en promenad in till “metropolen” Vitte där barnen äter hamnglass, går ner till den långa stranden och till sist hittar vi så småningom en livsmedelsbutik där vi kan fylla på vårt förråd av frukt och….choklad. Väl tillbaka i båten lagar vi pizza och njuter av en lugn och vacker sommarkväll.
Här fanns också två olika elstolpar på bryggan. En som behövde “tallykort” och en som inte behövde “tallykort”. Givetvis provade vi den som inte behövde kort men säkringen löste direkt. När vi kollade lite noggrannare så visade det sig att det endast gick att ta ut 300 watt eller 3 ampere. Vi fick slå av alla strömslukare och till sist kunde vi åtminstone ladda batterierna.