Idag var det första gången jag gick ut med Hopplatofflan själv. Det vara varmt och nästan vindstilla så det var en bra dag att testa om det gick att hantera båten själv.
Utan något större besvär tog jag mig ut från platsen. Den ena inhalaren fastnade om en knap så jag blev hängande mellan akterpålarna några sekunder innan jag såg vad som hade hänt.
Väl ute ur hamnen inser jag hur viktig styrman Strömming, vår autopilot, är när man hanterar båten själv. För motorgång gick det inte att släppa rorkulten många sekunder innan båten vek av i en annan riktning än den tänkta.
Med Strömming vid rodret var det inga problem att gå fram och förbereda ankaret. Ända risken är ju om man trillar överbord. Då tuffar båten vidare tills den går på grund, kolliderar eller dieseln tar slut – vilket som nu inträffar först.
Väl utanför Sibbarp kastats ankare och härligt bad i det 23 gradiga vattnet avnjuts.
På kvällen när det var dags att ta sig tillbaka till hamnen så förberedes allt noggrant. Fender, hopp-i-land-lina och inget som kan blockera motorreglaget. Nej, det var inga större problem att ta sig in på platsen igen.
Det är väl ungefär som med flygplan – det är start och landning som är det svåra, när man väl är i luften så går det av sig självt.
Ute på vattnet är det inga större problem att hantera Hopplatofflan själv.