Det blåste inte mycket när vi gav oss iväg för segel lite efter nio med siktet inställt på Danmark. Efter 20 minuter tog vinden nästan helt slut så vi startade motorn når farten sjönk till en knop. Betydligt självsäkrare än sist gör vi god fart, fast ekolodet bara visar 20 centimeter under kölen, när vi närmar oss Kastrup strandpark. Förmodligen stördes ekolodet av sjögräs då sjökortet visade att det skulle var betydligt djupare än så. När vi kommer in i hamnen tar vi sikte på samma brygga som förra året och mycket riktigt så hittar vi två grönmarkerade och lediga platser. Vi väljer den som ser bredast ut men fastnar halvvägs in på platsen. Här krävdes det ett lätt gaspådrag för att vi skulle kunna hoppa iland på bryggan och förtöja ordentligt.
Ebba följde med när jag skulle upp och betala hamnavgiften. Vi kommer fram till automaten, knappar in relevant information, soppar in kortet och väntar på output. Inget händer. Irriterad så försöker jag få in handen i springan där klistermärke och kvitto skall komma ut och hittar efter en stund klistermärket som fastnat. Däremot så lyser kvittot och tallykortet med sin frånvaro. Kvittot behövs ju inte men tallykortet skulle vara rätt så bra att ha för att kunna komma in på toaletterna. I en ren chansning så provar jag dörrhandtaget till hamnkontoret och glädjande så får jag hjälp ackompanjerat av en färgstark utläggning om funktionen på biljettautomaten. Jag är glad för att Ebba inte förstår danska särskilt bra för annars skulle hon här utökat sitt ordförråd av danska kraftuttryck.
Efter lunch traskar vi alla till den Blå planeten. Efter två timmar bland fiskar och uttrar så konstaterar vi att det nog var sista gången på ett tag som vi åker hit. Inte för att det är tråkigt men barnen verkade snabbt bli ”mätta” på alla fiskar.
Vi vandrar vidare till nästa attraktion, Drive in Bottleshop, där vi efter provsmakning av en del attraktioner vandrar tillbaka till hamnen.
Moster, Söster och Farmor verkar en hel del båtar heta i denna hamn. Lustigt, fast vi skall kanske inte säga så mycket som döpt vår båt till Hopplatofflan…