26- 27 juli, Ekenäs – Karlshamn.

Nu har det gått en vecka sedan vår segelsemester fick ett oväntat och snöpligt slut, men låt oss börja vid bryggan i Ekenäs hamn.

Återigen är det en fantastisk varm och morgon. Vi äter frukost i sittbrunnen men störs lite av vår tyske motorbåtsgranne som uppenbart tror att allemansrätten innebär att att man kan bada naken i hamnen och till råga på allt ställa sig på akterplattformen i sin adamskostym och spola av sig i duschen samtidigt som sömniga båtägare sätter kaffet i vrångstrupen.

Till sist kommer vi ifrån bryggan och puttrar mot väster och dagens mål Tjärö. I en väl utmärkt farled som vi har gått så många gånger för så tar vi oss förbi Karön, St Ekön, Saltärna och St Färjan.

Allt är lugnt och vi har bra koll både på sjökort i pappersformat och på plottern när vi närmar oss passagen vid den gröna pricken vid V Funnen och Sutareflätt strax 0,4 NM väster om Vitaskär.

Med ett rejält brak ackompanjerat av ett gällt ihållande skrik från Ebba stannar Hopplatofflan tvärt.

Jag som var den enda som stod upp, för att få bättre överblick i passagen, flög framåt och träffade bomnocken. När jag reser mig upp så märker jag hur blodet bara rinner ner från ansiktet. Jag får tag i hushållspapper och stoppar snabbt flödet. Åse tar sig snabbt ner i båten och lyfter på inspektionsluckorna och kan snabbt konstatera att vi tar in vatten.

Min läpp är uppskuren på vänster sida och behöver definitivt sys. Vi tar in vatten och även om länspumpen initialt verkar hålla undan vattnet så beslutar vi oss för att ringa 112. De tar alla nödvändiga uppgifter så som position, antal ombord, antal skadade och hur mycket vatten vi tar in.

Vi kollar sjökorten för lämpligt ställe att sätta båten på grund. Alla packar sina ryggsäckar med det mest nödvändiga och lägger dem i sittbrunnen. Sakta, i cirka 1 till 2 knop fortsätter vi mot väster.

Barnen får i uppgift att sätta sig på fördäck och spana efter räddningsbåten. Det är nu det hela blir väldigt surrealistiskt. Samtidigt som vi sakta glider västerut och håller på att pumpa båten läns så passeras vi av fritidsbåtar som skall österut, och som givetvis inte har någon aning om vår situation, glatt vinkande åt oss. Skall vi påkalla uppmärksamhet? Skall vi vinka tillbaka? Nu har det gått ett tag och vi börjar att förstå att vatten inträningen är måttlig.

Strax efter Vitaskär så kommer en räddningshelikopter som kallar upp oss på VHF:en och undrar hur status är? Vi kan svara dem att det är rätt så lugnt men känner att det är skönt att ha dem i luften precis söder om oss.

När vi kommer fram till Spjutsö så kommer Lotsbåten från Karlshamn vrån väster och starx därefter seglar SSRS Edna Bengtsson från Hörvik upp bakom oss och får två man ombord. Lite efter detta så kommer även SSRS Rescu Michano från Hasslö fram. De lyfter ombord med den stora länspumpen. Strax därefter får jag besked att det står en ambulans vid Järnavik och väntar på att ta mig till Karlskrona sjukhus.

Jag körs i hög fart SSRS Edna Bengtsson till Järnavik. Nu är det Åse och barnens uppgift att tillsammans med Sjöräddningen ta in Hopplatofflan till Karlshamn. Vilket de gör på ett mycket bra sätt. Jag är tacksam för att de fick lov att fortsätta hantera båten och att inte sjöräddningen helt tog över. Jag tror att det kommer att betyda mycket framöver.

Jag kommer med ambulans in till Karlskrona sjukhus och sys så småningom med sju stygn i läppen. Samtidigt har jag kunnat följa Hopplatofflan och min familj på AIS:en och jag kan se att de ligger vid kaj i Karlshamn. Samtidigt så börjar jag också fundera på om vi navigerade så totalt fel så att vi var innanför 3-meters kurvan men kommer hela tiden fram till samma slutsats. Vi låg på kanten av 6-meters kurvan eller kanske till och med utanför den.

Det blir en hel del telefonkontakt med Åse när de skall lyfta upp Hopplatofflan på kajen. Här måste jag också säga att det hela har sköts otroligt bra! När Åse tar in båten till kajen i Karlshamn så står redan kranen där och väntar. Varvet, MMG Marine har fixat fram båtstöttor och personal som hjälper till. Efter ett snabbt samtal till försäkringsbolaget så får Åse klartecken på att lyfta upp båten. Samtidigt har killarna från SSRS Hörvik varit oroligt hjälpsamma tagit sig god tid åt barnen.

Senare när jag träffar Ebba så är hon på jättebra humör och berättar sprudlande om allt hon har upplevt.

Jag blir hämtad av familjen på Karlskrona sjukhus. Tur i oturen så hade vi bilen stående i Karlshamn så alla transporter har varit bekymmersfria. När kvällen närmar sig så tar vi in på hotell då vi snabbt inser att vi inte hinner avsluta allt på torsdagen för att åka tillbaka till Malmö.

Innan vi kör till hotellet hinner vi kolla sjökort och plottespår och kan konstatera att vi mycket riktigt har legat mellan 6- meters och 10-meterskurvan och där borde det inte vara något grund.

Vi somnar alla till sist efter en allt för händelserik dag.

På morgonen så tar vi tag i alla lösa trådar. Kollar med försäkringsbolaget, kollar med varvet, tömmer båten på all färskvara och värdesaker.

När vi är klara med det så tycker vi att vi har gjort oss förtjänta av ett besök på Kreativum i Karlshamn. Efter många telefonsamtal och ett sista besök hos vår kära Hopplatofflan så lämnar vi vemodigt Karlshamn för att ta oss tillbaka till Malmö.

I våra minnen har vi alla fantastiska människor som hjälpt oss dessa dagar. Ett stort tack till Sjöräddningshelikoptern, Sjöräddningssällskapet och dess personal, Lotsen, ambulanspersonalen, alla som hjälpte mig på Karlskrona sjukhus, alla frivilliga sm hjälpte Åse och barnen på kajen i Karlshamn och all inblandad personal på varvet. Ett stort tack till er alla!