Vi begav oss iväg från Svanevik för att kunna vara vid Tjärö runt 10-tiden då vi av vår båtgranne i Svanevik fått höra at tdet har blivit otroligt populärt på Tjärö. Vi visste sedan tidigare att det var et populärt ställe men vi har alltid kunnat få plats vid den gamla militärbryggan.

Numera har man dragit fram ström och vatten till militärbryggan och lagt ut några bojjar där och förväntar sig då att de båtar som angör bryggan skall betala 290 kronor i avgift. Vad som är än mer komiskt är att man förväntar sig att man skall gå det 500 metrarna bort till kommersen vid restaurangen och betala avgiften. Man förväntar sig också att man skal behöva gå 500 meter för att komma till toaletterna. Uppenbart var det en hel del som tyckte att det lät rimligt för när vi kommer dit så är hela militärbryggan ockuperad av båtar. Vi väljer därför at tfortsätta in mott kryssarklubbens två bojar.

När vi kommer dit så är de ockuperade av tyska båtar. Vi frågar den första var hans bojflagga är? Han påstår då at den har blåst sönder. Visst det kan den väl göra men jag har aldrig råkat ut för detta. Den andra båten orkar jag inte ens fråga. Han har kryssarklubbens flagga uppe men saknar bojflaggan. Man kanske skulle göra som i Danmark där Dansk Tursejler lägger ut bojar som får användas av alla. Dessa finansieras delvis av danska staten. Så slapp man kanske de här diskussionerna om någon har rätt att liga vid en boj eller inte.
Hur som helst så slutade det hela med at vi kastade ankare istället. Bad, gummibåt och SUP blev det sen.

Ebba och Åse tog gummibåten in till land för att gå bort och titta på kommersen och köpa var sin glass. När de är tillbaka så tar Axel och jag gummibåten in till land och belönar oss med var sin glass. Vi tar även in promenad till militärbryggan för att se hur det ser ut där nu efter alla ”uppgraderingar”. När vi går tillbaka till gummibåten kna vi konstatera at tdet som tidigare har vatrrit en favorit för oss i Blekinges skärgård nu har åkt rätt så långt ner på vår favoritlista pga av kommersialiseringen av ön. Det genuina har helt enkelt försvunnit och om vi kommer hit i framtiden så är det nog mest för att det finns väldigt bra och skyddade ankringsmöjligheter runt ön.

På kvällen tar vi upp ankaret och flyttar båten en bit då vinden har vridit sig och vi börjar komma väldigt nära den ena kryssarklubbsbojen. Ankaret sitter som klistrad till botten och vi tvingas dra loss den med motorkraft. På med ankarlarmet igen för att se att vi inte draggar.

Det verkar sitta så nattsömnen blir nog bra. Nu skall vi bara slå på ankarlanternan innan vi lägger oss.