Vi la ut från Limhamn med kurs mot Dragör och kom fram efter ett par timmars fantastisk segling med vinden in för en sträcksegling och solen in för en kall pilsner. Axel sover sött i fören uppallad mellan dynor och segelsäckar. Lagom till att vi har förtöjt i Dragör vaknar han. Efter att ha tillbringat en fantastisk dag i Dragör, avnjutit ett fantastiskt kvällsmål i båten och en mysig sommarnattsgrogg i sittbrunnen så går vi och törnar in. Någonstans klockan två på natten inser vi att en sjumånaders baby tar lika mycket plats som två vuxna människor. Vi kan också konstatera att spindlarna håller någon form av sammankomst i vår lilla folkbåt just den här natten. Klockan sex på morgonen är vi rörande överens om att vi har vuxit ur vår kära gamla Folkbåt. Ett par minuter senare forsar vi fram i en häftig slör med kursen inställd på hemmahamnen Limhamn. En och en halv timme senare ligger vi vid bryggan och klockan åtta på morgonen sitter vi tryggt hemma vid frukostbordet och dricker kaffe med en enda tanke i huvudet – båten skall säljas! Vi måste helt enkelt hitta en ny mer familjevänlig båt, en båt med bekvämligheter!

Ett antal annonser publiceras på Internet, både på svenska och danska sidor. Vår förhoppning är att båten skall säljas framåt våren men skulle någon intresserad vilja köpa den redan på hösten så skulle det ju vara en ren bonus. Hösten 2007 kändes som ett bra perspektiv för den nya båten. Vi har då gott om tid på oss att sälja Folkbåten och försöka att hitta vår nya drömbåt. Samtidigt kunde vi lägga undan pengar till den nya båten för det var föga sannolikt att någon skulle vilja byta rakt av med Folkbåten. Realist som man är så måste det nog också skjutas till en påse pengar till mellanskillnaden.

Redan efter ett par dagar började hugade spekulanter höra av sig. Det var i första hand från Danmark och Tyskland som intresset kom. Det var då som vi började fundera på om vi inte själva skulle börja leta lite mer aktivt efter en ny båt, denna fantastiska sensommaren 2006. Chansen att få sålt Folkbåten redan till hösten 2006 verkade ju öka för varje dag.

Vad skulle vi då ha för båt. Vår önskelista såg ut ungefär så här:

• En trygg välseglande båt.
• Vattenklosett - vem tycker om att sitta på en hink?
• Ett ordentligt pentry - Där man kan stå och laga ett ordentligt mål mat. Med "stå" menar jag inte "stå på knän".
• Genomgående mast - för att underlätta av- och påmastning.
• Inget babystag - den är mest i vägen både ovan och under däck.
• Inombordsmotor - som förhoppningsvis fungerar bättre än en utombordare.
• Gott om stuvutrymmen - kan man aldrig få för mycket av.
• Runt 30 fot - lagom stor att hantera och lite billigare i hamnavgift.
• Inte för djupgående - med tanke på hamnarna i Öresund.

Vi funderade på Allegro 27. Prisklassen kändes rätt. De flesta av våra punkter stämde. På minuskontot fanns visserligen att den var lite svårmanövrerad i trånga utrymmen och farten var kanske inte så tilltalande. Vi tittade på massor av bilder på internet och Allegro 27 kändes mer och mer som rätt båt. En dag så hade vi turen att få titta ner i en Allegro som låg på samma brygga som vår Folkbåt. Efter att ha tittat utanpå och inuti den så var vi helt övertygade – en Allegro 27 skulle vi inte ha! Och då skall det sägas att det exemplaret som vi tittade på var i utomordentligt skick. Det kändes helt enkelt inte som vår båttyp. Tillbaka till tankemössan, vilken båttyp skulle vi nu titta på? B31 kanske – den kändes lite för stor, för djup förstås och mörk inuti. RJ 85 – njae lite mer komfort hade vi nog tänkt oss.

En kväll när jag satt med pannan i veck och funderade på vår kommande drömbåt så ringde min bror. Efter lite konstruktivt kallprat så sa han – varför tittar ni inte på en Shipman 28. Öhhh….Shipman 28….hur var det nu en sån såg ut? Ut på internet och leta vidare. Snabbt kunde vi konstatera att det var en tilltalande båt med ett tilltalande pris. Mindre tilltalande var det faktum att majoriteten av Shipman som var till salu denna sommar låg i Stockholmsområdet.

Men om det finns en majoritet så finns det i regel en minoritet – och den låg i Blekinge! Vi hittade två båtar i Blekinge och lyckades samordna det så att vi kunde köra och tittade på dem en vacker lördag i början av augusti. Det skall också sägas att vi inte hade varit nere i en enda Shipman vid det här laget. De enda referenserna vi hade var ett antal bilder från internetannonser och lite information från Shipmanförbundets hemsida.

Nummer ett fanns i västra Blekinge. Efter att ha vikit av Europavägen och kört en mindre bit på trollska småvägar så hittade vi båten snyggt uppställd på land vid en idyllisk bondgård. Ett perfekt tillfälle att besiktiga båten under vattenlinjen. När vi kom ner i båten kändes det som om det nog kunde vara rätt båttyp men det kanske inte riktigt var den här båten vi skulle ha.

Vidare mot östra Blekinge för att besiktiga båt nummer två. Efter en kort färjetur ut i den blekingska arkipelagen och en mindre promenad så kommer vi fram till båten där den ligger förtöjd vid sin båtålats. Det är en vacker båt. Tilltalande på något sätt, lagom stor, alla bekvämligheter som vi ville ha men med babystag och den har inte genomgående mast. Efter att ha tittat på nummer två så insåg vi att nummer ett kanske inte var så tokig. Eller mer korrekt de var nog rätt så likvärdiga. Priset skiljde lite och även utrustningen. Segelställ var betydligt bättre på den ene än den andre men omvänt saknades spinnaker på den ene men inte den andre. Det blev en hel del diskussioner på vägen hem. Vi var i alla fall rörande överens om att vi inte skulle göra ett impulsköp utan vi skulle titta på minst fem båtar innan vi bestämde oss.

Väl hemkommen låg ett meddelande i mailboxen. En tysk var intresserad av att komma och titta på vår Folkbåt. Snacka om flyt! Ut på Internet igen. Leta, leta, leta…nu fanns det plötsligt två stycken Shipman i Malmö till salu. Iväg med mail till säljarna. Vänta på svar. Inget svar. Vänta lite till på svar. Fortfarande inget svar. Till sist gick vi ner till hamnen för att försöka hitta de två båtarna som var till salu för att jämföra dem med Blekingebåtarna. Vi hittade bara den ene och den var, åtminstone utvändigt, som de två tidigare båtarna men betydligt dyrare.

Ok, vi behövde titta på lite fler båtar. Iväg till den andra småbåtshamnen. På vinst och förlust så knackar vi på en Shipman som ligger på vår grannbrygga. Efter en trevlig pratstund med ägaren så börjar vi bli mer och mer övertygad om att det är just en Shipman vi skall ha. Något vi båda föll för var att det upplevdes ljust och luftigt nere i båten.

Under tiden så har vi även ringt och skickat mail på en hel del av annonserna i Stockholmsregionen. Många var väldigt prisvärda och hade en diger utrustningslista. Enda problemet var att det kändes som en lång hemsegling, alternativt en dyr lastbilstransport för att få båten till sin nya hemmahamn.

Vi ringer för att lämna ett bud på den ena Blekingebåten. Säljaren skulle fundera. Det gick några dagar. Säljaren ville inte riktigt gå ner lika mycket som vi men efter lite dividerande så hittade vi ett pris som vi båda kunde acceptera. Handpengen betalades. Plötsligt hade vi blivit med båt. Vi var numera ägare till Taramontana, en Shipman 28. Vi bestämde en tid för när affären skulle göras upp och när vi kunde hämta båten.

Nu satt vi där med två båtar. Tysken mailar och meddelar att han vill komma och titta på folkbåten, gärna fredag om två veckor. På lördag om två veckor skulle vi segla hem vår Shipman från Blekinge men nog skulle det gå att klämma in en spekulant på folkbåten innan dess. Sagt och gjort. Fredagen kom, visningen gick bra och det kändes som om köparen var intresserad.

Lördag morgon åkte vi iväg till Ronneby för att vara med om sjösättning och påmastning av vår nya Shipman. Taramontana hade transporterats efter traktor genom de blekingska skogarna till hamnen i Angelskog för att sjösättas där. Efter en sommar med kanonväder så överfalls vi nu av regnväder och lågtryck samt en annalkande kuling från öst. I rasande fart klargörs båten för att vi skall kunna komma iväg innan kulingen slår till. Klockan 13.20 kastade jag och min bror loss förtöjningarna påhejade av min kära fru och vår lille son som glatt vinkade av oss från kajkanten denna första dåliga dag sommaren 2006.

Vi hade fått besked att hålla oss mitt i den långa, smala viken, som på sjökortet inte skulle var seglingsbar, tills vi kom ut till den stora hamnen i Ronneby. Nervöst, försiktigt och långsamt tuffade vi ut via grumligt vatten till den utprickade rännan där det fanns gott om vatten under kölen. Väl ute så kommer regnet i en inte tidigare skådad intensitet. Alla kobbar, skär och öar försvinner i en skog av regndroppar. Det blir till att förlita sig på GPS:en förbi Karön till Lindeskär där vi viker av inomskärs förbi L Ekön och Y Stekön in mellan Harön och Ulvskär för att sedan vika av sydväst ut mot Gåsfeten. Väl ute vid Gåsfeten stänger vi av motorn och hissar kryssfock och en stor med dubbla rev. Med vind och sjö in från aktern blir turen skumpig. Tidvis loggar vi 9 knop. Åsk- och kulingmoln börjar torna upp sig runt horisonten och vi blir mer och mer övertygade om att det kommer att bli en tuff segling framåt natten. Kursen är satt mot Långagrund utanför Simrishamn. Till råga på allt drabbas båda av sjösjuka så maten består mest av torrt knäckebröd och russin.

Mörkret lägger sig och Österlens kustbyar börjar lysa upp i mörkret. Däremot lyser vår babordslanterna med sin frånvaro, bara sporadiskt blinkar den till. Under hela turen över Hanöbukten ner till Bornholmsgattet får vi fram och försöka fixa lanternan med jämna mellanrum. Till sist lyckas vi provisoriskt fixa den med buntband och tejp så att den inte slocknar. Vindan avtar under natten och månen tittar fram då och då. På väg mot Långagrund slutar båtens radio att fungera. Tur att vi tog med en reservradio. Efter att ha lyssnat på väderprognosen 21.50 så inser vi att resten av turen kommer att bli lite lugnare. Ett pärlband av lanternor om babord vittnar om att leden mellan Bornholm och Skåne är hårt trafikerad.

Motorn startas strax söder om Skillinge för att forcera lite sjömil. Vi vilar i skift i sittbrunnen, väl fastspända i våra säkerhetsselar och rundar Sandhammaren i skydd av mörker. Kursen sätts mot Kullagrund utanför Smygehamn. Utanför Ystad börjar vinden komma igen. Hand i hand med en frånlandsvind och smult vatten så har tröttheten fått fäste och vi turas om att sova. Autopiloten har håller kursen efter Ystad. Nu när vi närmar oss Kullagrund så har våra magar börjat att fungera igen och aptiten har kommit tillbaka. Upp med mer segel, stäng av motorn – full fart mot Limhamn. När solen tittar fram en stund tidigt denna morgon så börjar vi kunna ana det andra hörnet på den skånska sydkusten. En snabb titt på GPS:en visar att vi kanske skulle kunna hinna till Falsterbokanalen och broöppningen där klockan 10.00. för att bättra på våra odds så startas motorn. Beräknad ankomst till kanalen 10.15, 10,06, 10.00…..så sakteliga börjar det se riktigt bra ut. Lagom till kanalen så börjar det regna igen. Vi glider in i östra delen av Falsterbokanalen klockan 10.02 och ser att bron inte har öppnat än. När vi kommit halvvägs så öppnas bron, för att släppa igenom en båt från väster, bara för att smällas igen precis framför våra näsor. Först blir man lite förbannad men snart inser vi att i väntan på nästa broöppning klockan 11.00 hinner laga ett ordentligt varmt mål mat. Det första sedan vi lämnade Ronneby.

Vi förtöjer mellan två dykdalber och avnjuter en delikat måltid bestående av pulvermos och Bullens Pilsnerkorv. Konstigt att något så enkelt kan smaka så gott! Nästa broöppning klarar vi gallant trots att strömmen såtter hårt mot oss. Sista biten upp från Falsterbokanalen till Limhamn hade vi motvind, motström och regn. Efter att ha tuggat oss ut ur Falsterbokanalen för motor så bestämde vi oss för att låta motorn ta oss fram även den sista etappen. Höllvikensfyr passeras om babord och Öresundsbrun passeras under.

Klockan 13.18 angör vi Limhamns småbåtshamn, 23 timmar och 58 minuter efter att vi lämnat Angelskog. Vi iordningstöäller det nödvändigaste i båten och lämnar resten för att komma hem och duscha...och äta...och sova...allt gungar fortfarande...gungar...gungar...gungar...ZZzzzzZzzZZzzz...