I brist på sunt förnuft
eller
renoveringen av SWE 2650.
      |
Båten.Jag minns inte riktigt när jag köpte henne. Det var i alla fall någon gång i början på1990-talet. Då båten vägde 72 kg och skulle hämtas i Mölnlycke så fick vi ta lillebrors Fiat Uno. Av någon outgrundlig anledning fick denna lilla bil ta 100 kg på takräcket. Vi kom fram och fick lastat båten på Fiatens tak och kunde glatt konstatera att det såg otroligt komiskt ut med en båt som var dubbelt så stor som bilen den låg på. Precis efter att vi hade tråcklat oss ut på motorvägen med nosen söderut, mot Malmö, gled en polisbil upp jämsides Fiaten. Stint stirrande rakt fram nonchalerade vi polisen så gott vi kunde och hoppades på att de skulle försvinna. Efter en liten stund blev vi av med vår eskort. Renoveringen.Efter en säsongs seglande med SWE 2650 i de Limnhamnska farvattnen så tyckte jag att det var dags att fräscha upp min kära OK.Något år tidigare hade jag påbörjat renoveringen av en gammal R 6:a. 6:ans skrov var i så dåligt skick att jag valde en renoveringsmetod som innebar att man limmade på tunna fanerskivor med epoxilim på skrovet, för att förstärka det - intressant tyckte vissa, en stygelse tyckte andra. I den vevan så fick jag över ett antal kvadratmeter faner och några liter epoxilim. Däcket.Däcket på SWE 2650 var i ett rätt så bedrövligt skick och något behövde göras. Skrovet hade en del repor i botten och saknade ett vattentätt skott bakom masten. Och..som ni alla vet - när man börjar rota i något så kommer alltid fler problem i dager än man räknat med. Utrustad med hörselskydd, handskar, skyddsglasögon och en kraftig vinkelslip, med slipskiva, attackerad jag plywooddäcket. Jag ville ha bort det översta fanerskiktet för att inte öka vikten för mycket på jollen när jag limmade på det nya faneret. Allt gick förhållandevis bra och endast en lätt finslipning behövdes för att få ett slätt underlag. Jag hade valt ut de bästa fanerskivorna, med andra ord raka, utan för många skavanker och i samma nyans. Det gamla plywooddäcket fick en primning med lamineringsepoxi för att det inte skulle suga för mycket. Det är viktigt att inte prima för mycket då man hela tiden måste arbeta vått i vått. På med mer lim och sedan på med fanerskivan. Fram med häftpistolen, lägg ditt ett mellanlägg för att inte få märken i fanerskivan efter häftklammer.Ta sikte! Tjong! Efter ett antal klammer så sitter faneret. På med nästa skiva och samma procedur igen. Efter ett tag har man ett däck som ser minst sagt märkligt ut, men hav förtröstan. Det ordnar sig! Då har man plötsligt ett gigantiskt och tråkigt arbetsmoment framför sig. Klammerna skall ut igen när epoxilimmet torkat. Det finns speciella verktyg som gör det lite enklare men jag har fått så pass bra rutin på att plocka ut dem med en morakniv så ett par tusen klammer (eller hur många där nu var) senare kunde man börja ana hur det skulle bli. Kantskär faneret och dit med en ny relingslist satt i epoxilim och rostfri skruv. Efter att ha slipat det fanerade däcket så fyllde jag ut all glipor och sprickor med en blandning av slipdamm och epoxilim. När limmet torkat så var det dags för en ny slipning. När allt såg slätt och bra ut så lackades det med en 2-komponents klarlack. Vattentätt skott.Först så plastade jag fast, i botten, ett par elektrikerrör som gick från mastfoten ut i sittbrunnen för att få en dränering av utrymmet i nosen, efter att skottet kommit på plats.Skottet var ett smärre problem. Jag hade ju inte lust att däcka om jollen. Hur skulle jag nu lösa skottet? Efter att ha kollat öppningarna med tumstock kunde jag glatt konstatera att masthålet faktiskt var ett par centimeter större på diagonalen än vad diskbaljehålen i sittbrunnen var. Som grädde på moset visade sig att höjden på skottet var ungefär två gånger diagonalen på masthålet. Efter att ha mallat av skrovet i kartong så sågade jag ut ett skott i tunn plywood. Denna delades, horisontellt, mitt över. En tunn list limmades och skruvades fast i överkant på den undre delen av skottet. Först sköt jag ner den undre delen genom masthålet och limmade den på plats. När den väl satt där den skulle sitta, så sköts del nummer två ner och skruvades fast i listen samt limmades fast till skrovet. Det blev en liten glipa i överkant mellan skottet och däcket. Därför vände jag jollen upp och ner och sprutade in fogskum i glipan. Vips! Så var SWE 2650 utrustad med ett vattentätt skott bakom masten. Skrovet.Reporna lagades med epoxispackel och skrovet vattenslipades. Då jag gjorde renoveringen under min första semestervecka den sommaren och jag var otroligt otålig på att få båten i sjön så var färgvalet relativt enkelt. Jag hade hört mycket bra om Toplac och ville helt klart prova denna enkomponentsfärg. Mitt dilemma var att det var sommar och därmed gapade båtaffärernas färghyllor tomma. I en hörna hittade jag Toplac till reapris. Två nya problem. Två burkar kvar, en röd och en vit. En burk skulle inte räcka till att måla skrovet. Vad gör man? Jag tog båda! Efter att ha blandat ihop den röda och den vita så fick jag en helt underbar rosa färg! Jag kände inte till någon som hade en rosa OK-jolle så det var klart att SWE 2650 skulle bli rosa (visst, jag hade hört talas om en som var svart utvändigt med en rosa sittbrun - vad båten hette vågar jag inte skriva här, då detta är en barntillåten sida). Gissa om damerna stod i kö för att beundra min fina rosa båt - kanske en överdrift men det var så jag minns det..Namnet.En rosa båt. En OK-jolle. En skön jolle. En jolle att ha kul med. En jolle att trivas i.En sådan jolle måste ha ett bra namn! Och dess namn blev Wynja. Wynja betyder, enligt fornnordiska, glädje och vällust och vad kan man mer säga om en rosa OK-jolle.  
|
|
(byta ut [a] med @).
|